Karneval

I Rio fick vi hotell med luftkonditionering och det var en njutning att kunna sova i 20 gradigt rum. Karnevalen skulle inte börja förrän 4 dagar så under den tiden njöt vi av solandet på Copacobana. Stranden låg inte mer än 400 meter från hotellet och en lämplig promenad varje dag. Rioborna älskar verkligen sin strand, det badas, äts och allmänt njuts av solen. Hela familjen är på stranden tillsammans. Vi gjorde utflykter till sockertoppen med linbana, taxi till jesusstatyn och såg fotboll mellan Vasco da Gama och Botafogo.

Innan vi landat i Rio och även under tiden fick vi varningar om brottsligheten men fast vi vandrade runt på vissa bakgator så hände aldrig något. Det enda vi såg var ett slagsmål mellan en enarmad gubbe och en äldre kvinna. Gubben förlorade. Lite föraningar om hur det kunde vara fick vi när vi reste upp till jesusstatyn. Taxichauffören körde vägen upp och när vi skulle genom kåkstäderna (favelas) vid bergsluttningen låste han bildörrarna. Han förklarade att det har hänt att turister blivit slitna ur bilarna som tvingats stanna genom vissa knep. Till oss sade han att inget skulle få honom att stanna om det så betydde han var tvungen att köra över personer. Resan gick utan problem och statyn var enormt mäktig.

Vi hann också se en träningsmatch i fotboll på Maracanstadion. Stadion är gigantisk och rymmer nästan 200 000 personer. Det var 30 000 åskådare på matchen och det såg nästan ödsligt ut. I pausen gick jag på toaletten och pissrännan hade storleken av badkar men 10 meter lång. Botafogo smiskade Vasco da Gama med 4-2 till hotellpersonalens stora förtvivlan. Vi däremot sjöng Botafogos hyllning. Den kvällen gick vi ut för ta oss några drinkar och efter strandpromenaden vid Copacobana fanns det massor med barer. Vi tog ett antal capiringhas som är en long drink med lime, is, socker och sedan upp till brädden med sockerrom. Med en pinne mosar du limen och rör om i drinken.

Capiringhas har en otrevlig effekt på så vis att efter ett antal så slutar vissa kroppsfunktioner att fungera. Tungan lägger av och benen bär inte längre men knoppen fungerar hur bra som helst, den kan bara inte förstå varför resten inte fungerar. Något överförfriskade återvände vi på morgonsidan tillbaka lämpligt uppvärmnda inför karnevalen som började samma dag. I brasilianska televisionen hade det under hela vår tid visats program om fjolårets karneval. Först nu förstod man hur stort karnevalen är Brasilien och störst är den i Rio.

Karnevalen började och vägen som gick förbi Copacobana stängdes av. Varje kväll var vägen, stranden och barerna packade med folk. Någonstans under denna karneval slutade vår luftkonditionering att fungera och trots otaliga påstötningar till receptionen slutade dessa alltid med att personen bakom disken slog ut med händerna och suckade karneval. Sista dagarna fick vi genomleva med 30 gradig värme i rummen och inte nog med att karnevalen gjorde sömnen minimal, värmen förstörde den lilla vi fick.

Från nio-tiotiden varje kväll dansades, sjöngs och visades det upp olika kostymer långt in på morgonsidan. Vi försökte hänga med så gott det gick men den uteblivna reparationen störde vår ork att mer än till tre-fyra på morgonen orkade vi inte vara med. Vi fick bara se en bråkdel av de karnevaltåg som marscherade genom staionområdet och det var en miss att inte åtminstonde en dag köpa en blijett till det området.

Luftkonditioneringen var fortfarande sönder när vi åkte hem och enda som hänt var att några hotellpojkar hade varit upp och lagt dit handukar framför aggregatet eftersom det rann vatten ur det. För varje dag blev pölen större och handukarna fler men inte någon reparatör. Det var ju karneval och allt kan vänta tills den är över. Jag ser gärna karnevalen igen men med en fungerande luftkonditionering.