Vi hade varit i Singapore under en veckas tid och skulle nu vidare till Kuala Lumpur. I närheten av tågstationen i Singapore fanns en restaurang där vi passade på att äta. Efter maten tog vi oss en öl och talade lite med kyparen och han viste av något hotell i Kuala Lumpur. Han funderade ett tag och sade sen att Shangri La är fint. Vi tackade för tipset, betalade och gick till tågstation.

Det var varmt på perrongen, nästan olidligt varmt men det var inte mycket tid kvar tills tåget kom så vi fick stå ut. Vi klev på tåget och hittade våra platser i den svala kupén. Resan till Kuala Lumpur skulle ta cirka 8 timmar och ganska snart gjorde luftkonditioneringen att det gick från svalt till kyligt, därifrån till kallt. Vi hade inga varma kläder i packningen utan satt på våra säten i t-shirt och shorts. Snart frös vi så vi skakade och önskade att resan skulle ta slut.

Vi fick genomleva 6 timmars frysande men tills slut så stod vi i Kuala Lumpurs station och njöt av den varma natten. Klockan hade blivit närmare elva på kvällen och vi började söka efter en ATM maskin. Det fanns flera på stationen och alla hade samma lilla skönhetsfläck. Ingen fungerade. Vi testade varenda en av de ATM maskiner som fanns på stationen och ingen ville ge oss den endaste lilla slant. Mats och jag diskuterade hur vi nu skulle ta oss in till staden och hitta ett hotell.

Vi vandrade runt lite och plötsligt så vi en liten kiosk där en skylt talade om att taxiresan kostade 8 ringit in till staden. En annan liten skylt meddelade att de kunde växla Singapore dollar till Malaysiska ringit till kursen 4 ringit för varje dollar. Mats och jag började skramla i våra fickor och trots att vi hade försökt vara helt utan Singapore pengar kvar hittade vi två dollar. Glada gick vi fram och växlade till ringit och hoppade in i första taxi i kön.

Where you go? frågade taxichuffören. Mats och jag tittade på varandra och sade Shangri La. Chauffören tryckte in en växel och så bar det av till hotellet. Det var en resa på tio minuter in till stadskärnan och inte mycket gick det att se av staden då det var beckmörkt. Till sist svängde taxichauffören uppför en lite backe till hotellet och ingången lyste upp av det dekorerade trädet utanför. Entrén var mäktig och Mats sa att det här kan bli dyrt. Vi hade inga mer pengar löst så det var lika bra att kliva ur och vi klev in i foajén. Om entrén var mäktig så var foajén gigantisk.

En värdinna kom mot oss med lite skeptisk min men frågade om hon kunde hjälpa till. Vi berättade att vi ville ha ett rum för tre nätter och att vi behövde få lite pengar. Pengarna skulle vi kunna få på morgonen och rummet fixade hon fort. När vi fick rumsnyckeln frågade vi lite försynt hur mycket det kostade per natt. Vi hamnade kring 1000 kronor natten. Inte underligt att vi inte förlängde vistelsen fler dagar. Nu hann vi se det intressantaste som Kuala Lumpur hade att visa, de nybyggda Petronas towers.