Vi hade varit i två dagar i Manilla när vi en kväll brakade ut på en riktigt svettig pubkväll. Jag har dimmiga minnen av kvällen, men vet att det blev en blöt och lång natt.

Dagen efter vaknade jag relativt tidigt med håret limmat mot hjässan, pulserande slag på insidan av pannan och en tunga som är fastvuxen i gommen. Så sakteliga började man vakna till liv och jag försökte pussla ihop vad som hänt kvällen innan. Några saker fanns med klar hågkomst, som att vi beställt in en flaska whiskey på en pub och massakrerat den på en halvtimma. Det var väl efter den slakten som det blev lite diffusare minnen, typ hur många pubar vi besökte men fingrarna på en hand räcker inte enligt vår erinran.

Som ni förstår var vi inte bara in och besökte dessa etablissemang utan vi förlustade oss på alla dessa krypin. Kvällen var sen, fel dagen var ung, när vi kom tillbaka på hotellet och vår säkerhetsvakt skakade medlidsamt på huvudet åt oss. Bredaxlade som vi är behövde vi hela den stora ingången till hotellet och trappen till rummen kändes oändlig. Så ni förstår att både han och jag mådde väl som vi förtjänade.

En dusch gör underverk och efter den gick jag över till bror för att se hur dagen kändes. Vi diskuterade gårdagen eller rättare fragment av gårdagen och hjälptes åt att göra det till en helkväll i alla bemärkelser. Efter ett tag kände vi väl ett visst intresse av mat och bestämde oss för att gå äta frukost. Svenne plockade fram byxorna som han hade under kvällen för att hämta börsen.

- Var är börsen, säger Svenne. Med det börjar ett febrilt letande efter börsen. Vi vänder upp och ner på rummet utan att finna det åtråvärda objektet. Vi ger upp och går ned för att rådfråga receptionisten om hon sett någon börs eller om hon kan minnas ifall den var med vi hemkomsten. Nästa intervju blir säkerhetsvakten som tycker sig minnas att Svenne hade börsen med men är inte säker på sin sak. Vakten arbetspass är långa upp mot ett dygn så förståerligt kan han inte komma ihåg allt däremot ger han oss en animerad visning av hur vårt tillstånd var vid hemkomsten. Den uppvisningen var helt obehövlig.

Överallt är det nekande, städerska, vaktmästare och tvätterskan, vid frågan om någon börs upphittats. Vi har ju bott på hotellet ett antal dagar och gjort oss ett namn som vänliga, struliga och nu även som något överförfriskade. Vi beslutar oss att göra ny sökning av hotellrummet efter frukost så vi sätter oss i matsalen och fyller på styrka.

Tillbaka söker återigen genom rummet och denna gång går vi systematiskt tillväga i sökandet. Ändå får vi ge upp efter ytterligare en halvtimma. Sökandet har gett oss törst och jag kräver en öl för att få gång tankeverksamheten samt förnyad arbetslust. När Svenne öppnar kylskåpet för att plocka ut två kalla ser han att frysfacket är lite öppet. Närmare besiktning visar en stelfrusen plånbok som knastrar när den öppnas. Det är till och med lite rimfrost på insidan av plånboken.

Vi har än i denna dag inte fått klarhet i varför frysfacket ansågs som ytterst lämplig förvaringsplats för börsen efter sjöslaget men troligt förklaring är att plånboken läckte som en sårad under kvällen så i skadebergränsningens intresse krävdes kylbehandling. Det var i alla fall glädje i återseendet och pengar fanns det kvar. Kalla stålar!